I dagens kyrkliga sammanhang ser vi ibland ett ensidigt fokus på vegetariska alternativ. Vissa ”vegoprofeter” menar att det är rätt att normalisera växtbaserad kost, inte minst inom Svenska kyrkan. Men sanningen är att kött (och fisk) är både godare och mer mättande än vegetarisk mat – och det är avgörande faktorer för vad man vill äta.

Vi människor är skapade som allätare, och det är ett biologiskt faktum. Vegetariska alternativ må vara nyttiga, men de gör oss ofta snabbt hungriga igen. Lyckligtvis är det inte särskilt många som vill förstöra för svenska bönder och försämra matupplevelsen för alla oss som uppskattar en fin köttbit, gärna medium-rare. Andelen vegetarianer och veganer låg oförändrat i december 2024 på omkring fem procent respektive en procent enligt Axfoods årliga Vegobarometer, och det är allt färre (15 procent) som ens planerar att äta mindre kött.

Vi såg också ett intressant exempel i praktiken när kyrkomötet i Uppsala provade att endast erbjuda vegetarisk lunch till ledamöterna. Resultatet blev att uppseendeväckande många helt enkelt valde att avstå från den annars populära och kostnadsfria gemensamma måltiden, medan de närliggande hamburgerställena fick ett oväntat uppsving. Ett tydligt tecken på att mättnad, smak och valfrihet faktiskt spelar roll – även inom kyrkan.

Att servera enbart vegetariskt vid kyrkliga måltider är därför ett svek mot både upplevelsen och mättnaden. Alla förtjänar att få välja kost som faktiskt tillfredsställer kroppen och sinnena. Kött är inte bara mer generöst och smakrikt, utan ger också en djupare känsla av tillfredsställelse.

I  min tidigare bloggtext om ”den nya gärningsläran” argumenterar jag för att kyrkan inte ska förvandlas till en moralistisk NGO, där prestationer (som vad vi äter) ersätter tron och nådens budskap. På samma sätt måste kyrkan stå emot att matval görs till en identitetsmarkör. Det handlar inte om att visa att man är en god kristen genom att välja vegetariskt – det handlar om att kunna möta människor där de är, utan moralism.

Kyrkliga sammankomster bör alltså erbjuda åtminstone kött eller fisk vid måltiderna. Det är en respekt för de mänskliga sinnenas behov av smak, för kroppens behov av mättnad – och för tron, fri från prägeln av moralisk pekpinne.

De flesta föredrar en kost baserad på animaliska produkter, och att erbjuda en saftig köttbit är ett sätt att välkomna alla oss med öppen famn. Den som inte vill ha kött eller fisk kan helt enkelt låta bli att ta det, i stället för att tvinga på alla något som bara en liten minoritet uppskattar.


AI-genererad illustration