Svenska kyrkan lägger miljontals kronor på att få folk att rösta – men hjälper dem inte att förstå vad de röstar på.

Den 21 september är det kyrkoval och närmare fem miljoner medlemmar får rösta. Det är en viktig demokratisk möjlighet – men också ett val där både kandidater och väljare behöver vara mer insatta än i många andra val.

Svenska kyrkan är varken myndighet, företag eller politisk organisation. Kyrkan är en trosgemenskap och en del av ett världsomspännande kristet sammanhang. Att fatta beslut här kräver insikter i teologi, förståelse för församlingens uppgift och kunskap om hur verksamheten fungerar. De som kandiderar behöver erfarenhet av gudstjänstliv, diakoni och församlingsverksamhet. Allmänt samhällsengagemang räcker inte.

Inför årets val satsar kyrkan tiotals miljoner kronor på en kampanj med temat Rösta för en ljusare framtid. Den är snygg, professionell och påminner om att kyrkovalet finns. Men den lämnar väljarna i sticket när det gäller det viktigaste: vad valet faktiskt gäller och vilka skillnader som finns mellan alternativen. Resultatet blir att valet riskerar att handla mer om igenkänning av partisymboler än om kyrkans framtid.

Informationsansvaret ligger hos de 546 nomineringsgrupper och 25 000 kandidater som ställer upp. I grunden är det rätt – men de flesta har minimala resurser. Undantaget är riksdagspartierna, framför allt Socialdemokraterna, som har både stor valbudget och partiorganisation i ryggen. De ser dessutom i hög grad kyrkovalet som en generalrepetition inför nästa års politiska val.

Även POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som jag själv representerar – har tack vare mandatstöd från kyrkomötet goda möjligheter att synas. Men stödet gynnar de största grupperna mest. Socialdemokraterna får i år nästan tre miljoner kronor, POSK knappt två. För de flesta övriga grupper handlar det om ideella insatser och små lokala kampanjer.

Problemet är dubbelt: väljare saknar information, och de som väljs kan sakna förståelse för kyrkans liv och uppdrag. Det riskerar att urholka kyrkans identitet och göra den till ännu en politisk arena bland andra, vilket kyrkomötet till stor del redan är.

När väljarna saknar kunskap styrs besluten lätt av utomkyrkliga prioriteringar. Många röstar på något de känner igen från de allmänna valen, trots att dessa grupper har tunna kyrkopolitiska program och i stället driver sin samhällspolitiska linje i kyrkan. När väljarna inte vet vad de röstar på är det i praktiken inte medlemmarna som styr kyrkan – utan partierna.

Kyrkovalet är en chans att påverka i frågor som avgör hur nära och relevant kyrkan blir i människors vardag. Ska den prioritera lokalsamhället framför centralisering? Ska den ha fri församlingstillhörighet eller behålla dagens gränser? Och allra viktigast: Ska kyrkan styras av partipolitiska intressen, som Socialdemokraterna, eller av grupper som arbetar enbart för kyrkans bästa, som POSK?

Ett val där människor röstar utan att känna till alternativen är meningslöst. Ett kyrkoval där kandidater väljs utan att förstå kyrkans uppdrag riskerar att förvandla kyrkan till något den inte är.

Mitt budskap är: till er som röstar – sök kunskap. Till er som kandiderar – skaffa kunskap. Och till Svenska kyrkan som organisation – ge oss alla bättre förutsättningar att vara välinformerade. Då kan valet den 21 september bli mer än en symbolhandling. Då kan det bli ett verkligt uttryck för en kyrka som styrs av sina medlemmar.

Kyrkovalet ska vinnas av den som har bäst idéer för kyrkan!


Faksimil från Bohusläningen 2025-09-06, blurrad bild av upphovsrättsliga skäl