När vi talar om människors relation till Svenska kyrkan används ofta ordet medlem. Det är enkelt och juridiskt tydligt: den som är döpt och inte begärt utträde räknas som medlem, betalar kyrkoavgift och har rätt att rösta i kyrkovalet. Men det räcker inte med medlemskap för att beskriva vad kyrkan är.

Medlem – en juridisk kategori

Begreppet medlem påminner om en förening eller organisation. Det talar om tillhörighet i formell mening men säger väldigt lite om tro, engagemang eller gemenskap. Det är fullt möjligt att vara passiv medlem i kyrkan, precis som i vilken annan förening som helst. För folkkyrkan är detta både en styrka och en utmaning: alla döpta räknas med, men bara en del lever i en aktiv relation till kyrkan.

Lärjunge – en andlig identitet

Nya testamentet använder inte ordet medlem. Där talas om lärjungar, människor som följer Jesus, låter sig formas av honom och försöker leva i hans efterföljd. Lärjungaskap handlar inte om juridik utan om relation. Det uttrycker en vilja att växa i tro, att delta i gemenskapen och att låta tron få konsekvenser i vardagen. Kyrkan är i grunden en lärjungagemenskap, inte en medlemsförening.

De grupper som i olika sammanhang vill framhålla att Svenska kyrkan är en folkkyrka, i motsats till bekännelsekyrka, som inte kräver individuell bekännelse av dem som är med undviker gärna att tala om lärjungar eftersom de anser att det är kravfyllt och exkluderande. Men egentligen är det just lärjungar kyrkan skulle behöva fler av.

Tillhörig – ett inkluderande språk

Det finns också ett tredje ord som ibland används: tillhörig. Det signalerar att man får räkna sig som en del av kyrkan även om man inte definierar sig som aktiv eller säker i tron. Många människor känner en djup kulturell och existentiell samhörighet med kyrkan: man firar jul i kyrkan, man döper sina barn, man vill gifta sig och bli begravd i kyrkans ordning. Denna tillhörighet är mer än bara en medlemsavgift, men mindre än ett uttalat lärjungaskap. Den är ändå verklig och betydelsefull.

Kyrkomötets behandling av frågan

Just frågan om medlem och tillhörig behandlades av kyrkomötet 2004, efter en motion av Carina Etander Rimborg (2004:75). Tillsyns- och uppdragsutskottet konstaterade i sitt betänkande (2004:7) att människor har olika relationer till kyrkan och att det därför är naturligt och nödvändigt att använda flera olika begrepp för att beskriva dessa relationer. Slutsatsen blev att både medlem och tillhörig är användbara och relevanta ord. Kyrkomötet bekräftade alltså att kyrkan rymmer mångfald i hur vi beskriver vår samhörighet, från den juridiska tillhörigheten till den existentiella och kulturella.

Tre ord – tre perspektiv

Vi behöver säkert alla tre begreppen. Medlem ger en yttre ram för kyrkans organisation. Lärjunge visar kyrkans egentliga kallelse och identitet. Tillhörig öppnar dörren för alla som vill närma sig kyrkan, oavsett var man befinner sig på trons väg.

I en tid när kyrkan ofta beskrivs i termer av antal medlemmar är det viktigt att inte glömma bort de andra perspektiven. Kyrkan är inte bara en organisation som räknar medlemmar – den är en gemenskap av lärjungar, där många också känner en djup tillhörighet.


AI-genererad illustration